Hur blev mitt liv så här?

Dialektisk beteendeterapi, DBT, är en typ av kognitiv beteendeterapi som utvecklats för personer med emotionellt instabil personlighetsstörning (IPS), även kallat borderline personlighetsstörning. I DBT anser man att det mest centrala vid denna problematik är en svårighet att reglera känslor. Denna svårighet medför i sin tur att man får problem inom andra områden, så som relationsproblem, impulsiva och självdestruktiva beteenden samt svårigheter att skapa en stabil självkänsla. Att leva med denna problematik är förenat med ett mycket stort lidande. Det är vanligt att man gör upprepade självskadehandlingar och självmordsförsök. Personer med IPS har stor samsjuklighet. Allvarliga depressioner och andra psykiska problem är vanliga.

I DBT betonar man balansen mellan att acceptera verkligheten som den är, och samtidigt arbeta för nödvändiga förändringar. Målet är att leva ett meningsfullt liv. Man får lära sig färdigheter för att öka sin förmåga att vara närvarande i nuet, och kunna stå ut med svåra känslor. Vidare får man lära sig att hantera känslosvängningar och impulser samt hantera relationer på ett mer självbefrämjande sätt. Behandlingens teoretiska kärna är inlärningsteori, kognitiv teori och dialektisk filosofi.

När jag läser de här så inser jag att jag faktiskt är sjuk! Jag är inte bara instabil utan har en/flera sjuktdom/ar. De känns en aning bättre inom mig , jag är inte galen utan jag är sjuk.

Jag har en känsla av att något liksom saknar. Jag saknar mina kompisar och så saknar jag att vara nykär!!!

Jag känner inte den där pirrande känslan när jaag ser min kille längre.. jag är avis på en kompis till mig som precis blivit tsms med en kille och så vill jag också ha de! En ny kärlek.

Kan inte jag få bli kär på nytt fast samma kille som jag har nu. Om man tar en paus i typ 1 månad och sen blir tsm? Nej de funkar nog inte så.. jag kanske helt enkelt inte är kär längre ?

Jo de är jag för jag ser en framtid med honom. Hus, barn och lycka. De känns verkligen bra när jag tänker på framtiden och ser oss två där. Men är jag kär i honom eller i tankten på familj, barn ? Jag vill verkligen ha barn!

Men jag kan ju klappast hålla kvar vid honom bara för de? Asså jag menar att de liksom sitter i bakhuvudet? :s

Jag antar att jag borde/måste prata med min kille om de men vad ska jag säga? "Jo du asså jag känner mig inte lika kär längre. Asså jag gillar ju dig jätte mkt men saknar den där nykära känslan"?
De går inte..
Jag vet inte längre om jag egentligen älskar honom? Eller asså hur är känslan "älskar"?


Har inte träffat honom sen i torsdags och jag tror de är han som saknas asså den där känslan som om jag saknar något är nog en känsla av att jag saknar någon, min kille. Så imorgon borde jag åka hem till honom och bara träffa honom och kanske prata..
Jag har lingonveckan så känner mig obekväm med att sova hemma hos honom då men vi behöver ju inte träffas och sova med varandra utan bara träffas på dagen sen hem till oss själva. Så tror jag att de blir :)

Asså seriöst ! Min kille ligger och tittar på fotboll och visst jag kan förstå att han inte orkar med mitt flams men jag fortsätter ju för att han bara ignorerar mig. Han säger att han är trött men på kvällarna när han först är trött och sen blir kåt och vill ha sex då är han inte trött längre, kan han inte bara ge mig lite uppmärksamhet då ! Asså jag kräver inte uppmärksamhet utan jag vill bara inte sitta här och ha tråkigt!

Sen så skiter han helt i att kolla på mina nya köp men sen ska han snacka massa betting och sport med mig och jag lossas vara intresserad men han kan inte göra lika för mig?! EGO!!

Just nu känns mitt liv som en enda kletig gegga som jag försöker fixa men den blir bara kletigare och kletigare!

Jag har inte träffat min pojkvän sen i söndags och jag saknar honom inte alls! Visst vi har inte  varit ifrån varanda i typ tusen dagar men jag borde ju endå sakna honom lite. Eller?
Vi brukar ju likosm ses varje dag annars, eller de kanske är de, jag har tröttnat på honom ?! Nej de kan jag inte ha gjort, eller kan jag? Shit jag har ingen koll längre!!

Asså ibland känns de som att jag inte tänder på honom men jag vet inte om de är för att jag fortfarande är osäker när de gäller sex eller om jag bara inte vill hade med honom..

Vad ska jag göra? Ta en paus? Nej de vill jag inte!

Men de känns som om vi är mer typ kompisar än ett par. Utan honom i mitt liv så skulle jag nog kunna gå runt..
Jag kanske bara har honom oss mig som ett skyddsnät så jag inte går och skär mig.. jag gör inte de när jag är med han . Förutom den gången vi bråkade..

Åh! Men jag väntar med att träffa honom tills den 22/1 för då fyller han år så då är de klart vi ska ses och då får vi se hur jag känner när vi ses igen, om de pirrar lite så där mysigt eller om de är tomt.

De är de jag saknar, pirret, den blyga jag. Jag vill inte vara så hård som jag är nu . Och de känns som om jag är taskig mot honom hela tiden , fast asså jag är ju inte de med flit!!

Nog om kärleken!

Jag är hos min pojkvän och de har gäster här och vi har precis ätit och när jag är bland folk som jag inte känner blir jag obekväm och framförallt så blir jag väldigt obekväm med maten , gillar inte att äta med folk jag liksom inte äter med dagligen eller känner bra . Min kille har jag varit tsm med i snart 1 år (11 månader denna månad, vill ej säga datum) så har känd hans päron i snart 1 år så dem är de inga problem med längre och är avslappnad med dem men iaf nu så har vi då precis ätit och jag kunde inte få i mig mkt alls dels för att de är jobbigt att äta bland folk sen så är min mage full och jag får inte i m ig mer (och jag vill itne äta med än jag känner att jag behöver, alltså så äter jag inge mer när min mage börja spänna) men jag känner mig fortfarande hungrig :( JOBBIGT!

Jag känner dig inte riktigt men jag hamnade på din blogg genom cherinomohammeds blogg :)
Personligen tycker jag ändå att du förtjänar bättre! Du är inte värd smärtan som du får när du skär dig själv. Läste i ett inlägg att du på något sätt tycker att det är skönt och att du är "beroende" av att göra det. Kan förstå det men det finns en mycket större risk att såret exempelvis ska bli infekterat m.m. Så snälla!! sluta gör det.
Jag vet att det är lite mystiskt att jag är anonym och varför skulle du liksom lyssna på mig? men jag har svårt att hålla käften. Om du har något att säga till mig kan du göra det genom bloggen. Vill helst inte lämna ut min privata e-postadress och jag vet att du kan se mitt IP nummer och jag tycker att det räcker. Kommer fortsätta besöka din fina blogg framöver :D jag hoppas för din egen skull att du slutar att skära dig. Har kompisar som har hållit på och när jag pratade med de så kände de alltid ångest efter att de har gjort det. Försök istället hitta en hobby som att rida, måla eller idrotta för att sysselsätta dig själv med. Sedan kommer det säkert bli naturligt att du slutar tänka på det.
Ha det bra!!

Svar:  Tror inte att såren jag gör skulle bli infekterade för fast att jag skär mig och vill skada mig själv så mkt som möjligt så tar jag ändå hand om mina sår.. haha!
Jo jag förstår att du har svårt att vara tyst vilket alla har som inte har någon aning om hur de är att ha ett sånt här problem and I do not blame you for it.
Asså jag kan ju säga så här att jag känner sån jävla ågest för att jag gjort de och ibland nej ofta leder de till att jag skär mig igen och så där fortsätter de..
Jag har en hobby, jag tränar en sport (vill inte säga vad för sport eftersom den är inte så jätte vanlig och jag vill vara så anonym som möjligt men endå kunna vara personlig) två gånger i veckan och även om jag skulle börja typ rida (vilket jag gärna vill) så skulle de inte hjälpa dels så skulle jag bara bli väldigt stressad för att jag inte hinner med skolan sen så skär jag mig nästan alltid på kvällarna när jag ska sova.
Jag har ju varit helt fri från att skära mig sen typ 18 dec 2009 men för kanske 1 månad sen (kommer ej ihåg) så föll jag tbx på "hel tid" igen. De är så klart att jag har gjort något litet sår då och de men de va liksom inget och jag tycker inte dom räknas men tyvärr höll de inte i sig i 1 år..

Nu har jag besvarat kommentaren så bra som möjligt. Men har ni frågor eller åsikter så kommentera !